Studentgemenskaper har alltid varit viktiga för mig, och deras betydelse i studenternas liv är stor. De är gemenskaper där man växer som människa, lär sig nya saker, lär känna nya människor och får uppleva en unik känsla av samhörighet. Under hösten har jag haft förmånen att lära känna Aaltogemenskapen i samband med strukturprojektet. Jag har fördjupat mig i gemenskapens uppkomst, strukturerna den bygger på i dag och framför allt hurdana människorna är som gör Aaltogemenskapen så unik. Det har varit en glädje och en ära att möta medlemmarna i gemenskapen, lära sig av dem och under hela hösten utföra ett viktigt arbete i den här gemenskapen.

Jag har träffat tiotals frivilliga, föreningsfunktionärer, delegationsmedlemmar och alumner och fått höra mycket om vilken viktig och unik gemenskap den är och hur mycket den betyder för medlemmarna. Samtidigt har jag också fått höra om de utmaningar som medlemmarna upplever och som strukturprojektet förhoppningsvis ska lösa. Enligt de enkäter, intervjuer och samtal jag genomfört är de största utmaningarna den upplevda ojämlikheten, frivilligfältets ologiska struktur och den otillräckliga föreningskategoriseringen.

Mitt mål har varit att involvera gemenskapens medlemmar så mycket som möjligt, och under hösten har jag blivit positivt överraskad av människornas mod att tala högt också om svåra saker, både fördomar och ojämlikhet. Jag är särskilt tacksam över att sakerna diskuterats konstruktivt och ärligt på de olika tillställningarna.

Jag tycker att Aaltogemenskapen är unik eftersom den sammanför olika studentkulturer som har egna fina traditioner och viktiga evenemang. I samtalen med gemenskapens medlemmar har jag märkt att många inte vet tillräckligt om varandras kulturer, men att alla har viljan att lära känna varandra bättre. Det finns en vilja att samtidigt både skapa en gemensam kultur och hålla fast vid och föra fram den egna kulturens särdrag, men ännu finns kanske inte tillräckligt många platser som genuint sammanför de olika kulturerna och människorna.

Våren blir en speciell tid för Aaltogemenskapen eftersom också magisterstuderandena inom det ekonomiska området kommer att flytta till campuset i Otnäs. Då kommer Aaltostudenterna att studera endast på campusen i Otnäs och S:t Michel. Ett stort gemensamt campus för största delen av studenterna och de lösningar som tagits fram under strukturprojektet kommer att göra gemenskapen ännu enhetligare. Projektet har avancerat snabbt under hösten, men det finns mycket kvar att göra och därför fortsätter mitt arbete på våren.

En viktig resurs i Aaltogemenskapen är människorna med varierande bakgrunder som alla på sitt unika sätt vill vara med och bygga upp gemenskapen. Människor som aktivt vill utveckla sin gemenskap kommer ständigt på nya idéer och vidtar åtgärder för att förverkliga dem. Jag ser fram emot att få fortsätta med projektet tillsammans med de här människorna och delta i utvecklingen av gemenskapen.

Text: Elina Nieminen

Elina Nieminen. Kuva: Aino Korpinen

Här kan du läsa om hur projektet avancerat hittills (på finska): (https://inside.ayy.fi/pages/viewpage.action?pageId=40468584&preview=/40468584/40468654/2018_11_L13_SV_ratkaisuvaihtoehdot_taustamuistio.pdf )

Målet med gemenskapsstrukturprojektet är att med hjälp av enkäter, intervjuer och samtal reda ut hur samarbetet mellan studentkåren och dess föreningar och Aaltogemenskapens strukturer kan utvecklas så att slutresultatet är en ännu enhetligare studentgemenskap där studenterna vid de olika högskolorna beaktas mer likvärdigt än tidigare. Projetket inleddes i början av augusti och fortsätter på våren.

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I oktober berättar TOKYO rf om Maskeradårsfestens konstnärliga historia och nutid.

Maskeraddeltagare på Knights of Hearts-festen år 2016

Maskerad är TOKYOs, dvs. konst-, arkitektur- och designstudenternas årsfest.

Till skillnad från sedvanliga årsfester är Maskerad ingen akademisk bordsfest, utan en kostymbal dit alla vid Aalto är varmt välkomna. I år ordnas festen lördagen den 27 oktober i Klockhallen i Teurastamo, Slakteriet, med temat FairytaleForestFire.

Maskeradtraditionen har sina rötter i det tidiga 1900-talet då festen gick under namnet Ateneum Maskerad enligt högskolans dåvarande adress. Ryktet förtäljer att traditionen avbröts på 1950-talet eftersom festfolket under årens lopp lyckats få portförbud till alla restauranger i Helsingfors.

I början av 2000-talet beslutade TOKYO att återuppta traditionen. I och med skolans nya adress blev Ateneum Maskerad Arabia Maskerad och fick ett nytt tema varje år.

I år har vi strukit förledet Arabia från namnet för att symbolisera att vi äntligen lämnat campuset i Arabia bakom oss. Vem vet, kanske maskeraden får ett nytt namn redan nästa år?

Temat år 2011 var Retro Sci-fi

Vi försöker alltid se till att temat är aktuellt antingen i förhållande till vår studentförening eller den omgivande världen. TOKYOs sista år som självständig studentkår firades till exempel under temat ‘Vive L’Art – Leve konsten!’ på det årets Maskerad.

Årets tema, FairytaleForestFire, kan du tolka som du själv vill. För oss har klimatförändringen varit inspirationen. I år har alla talat om den ytterst torra sommaren som präglats av varning för skogsbrand. Är klimatuppvärmningen verklig – eller bara en saga?

Som en del av campusfestivalen Otnäs natt lördagen den 6 oktober ordnar TOKYO en utställning över maskeradens historia.

Vi visar upp affischer, fotografier, videor och kostymer från tidigare år. På vernissagen under Otnäs natt presenterar vi också årets officiella Maskeradaffisch och inleder biljettförsäljningen.

Temat år 2015 var The Grand Illusion – Den stora illusionen

Maskeraden är konst för att deltagarna gör festen till ett konstverk.

Varje år lägger deltagarna ner otaliga timmar på att designa och skapa sina kostymer enligt sina egna tolkningar av temat. De bästa dräkterna belönas i en kostymtävling som kröner kvällen. Tävlingen är en chans för alla gäster att ta del av varandras tolkningar av temat. Mångfalden av kostymer och kreativiteten är ofattbar och förundrar år efter år.

Heidi Kivistö
Medlem i TOKYOs styrelse

I höst firar Polytekarmuseet i Otnäs 60 år med den fart och fröjd som märkesåret förtjänar. Men vad är egentligen Polytekarmuseet?

Museichef Tiina Metso berättar om museets ursprung och nuläge och hur världens bästa Teknologmuseum fungerar och utvecklas.

En affisch från 1957/58

Vårt museum är som ett skyltfönster för vår gemenskap. Det berättar om det förflutna men också om vad vi är nu och hur vi har blivit det vi är. I bästa fall fungerar museet som en mötesplats för olika mänskor där man kan diskutera, hitta ett sammanhang och njuta av festligheter. Man kan säga att museet erbjuder näring för tankar.

Polytekarmuseet, även känt som Teknologmuseet, har under sextio år erbjudit ett flertal tillbakablickar till det förflutna med olika föremål och berättelser. Ofta kryddat med ett högt skratt!

Museet fick sin början år 1957 i gamla Poli (dvs. Tekniska högskolans studentkårs gamla byggnad på Lönnrotsgatan) tack vare frivillig teknologarbetskraft. Åldern beräknas från och med att kommittén, som tar hand om museet, grundades ett år senare. Redan på den tiden hade man hängt upp trafik- och företagsskylltar, som man plockat upp under varierande exkursioner, på väggarna. Misstag händer även under vår tid.

Efter gamla Poli flyttade museet via Klondyke i Dipolen, där en miniutställning lades upp, till dess nuvarande hem mitt i Teknologbyns hjärta. Teknologbyn är dock inte helt vattentät, eftersom en vattenskada tvingade museet att temporärt flytta till de gamla bankutrymmena på Otsvängen 11 och därefter till Otstrandens cykelkällare. Nästa temporära flytt kommer att ske redan våren 2019.

Grundtanken för vårt museum har alltid varit att vi gör allt tillsammans. Det finns alltid plats för en ytterligare frivillig i vår stora skara, vare sig det handlar om att piffa upp utrymmen, samla material eller att fira årsdagar. När ett projekt blir ännu större, begär museet hjälp av gemenskapen omkring sig. Museet har alltid fått den hjälp det behövt, och redan under den förra renoveringen sattes det in hundratals arbetstimmar i riktig talkoanda. Därför är vårt museum vår gemenskaps museum, där det värdefullaste är det att vi gör allt själva och tillsammans.

Tiden museet lever i förändras. Gemenskapen runt museet förändrar sig också och anpassar och utvecklar sig enligt tidens behov. Därför måste även museet och dess medlemmar nå upp till dagens standard och förbereda sig inför framtidens svårigheter. Museet rekryterar målmedvetet nya guider och andra aktiva eftersom museet utan nya mänskor till slut skulle bli en källare utan värde och känsla.

När vi säger att vårt museum är ’världens bästa Teknologmuseum’, så stämmer det mer än folk brukar tro. Enligt den internationella organisationen för museer, ICOM, är vi världens enda museum som ägs och drivs av studerande. Samtidigt är museet det enda som enbart är inriktat på studerandekultur.

Att vi har uppnått den nivå vi har idag har krävt att otaliga teknologgenerationer, och frivilliga har sett möjligheten och värdet i det arbete de har gjort för sig själva, museet och vår gemenskap. Museet glädjer tusentals besökare årligen och dess samlingar växer konstant i storlek. Ett stort tack till alla som donerar sina värdefulla minnen till museet. Varendaste donation är mer än varmt välkommen och vi tackar hjärtligt för dem alla.

Att vi fyller 60 år i år kräver en fest med en stor skara glada mänskor. Därför vill vi fira vår 60-årsdag på museet den 6.10 kl. 14–17. Festen är en del av programmet för kulturfestivalen Otnäs natt. I programmet ingår förutom smått och gott även hälsningar från museets begynnelse och roliga och hemlighetsfulla vinjetter med rubriken ”I den här bilden finns jag!”. Hjärtligt välkomna!

Otnäs, september 2018

Tiina Metso
Museichef

Svensk redaktion Henrik Hillner

Början av det nya läsåret är en bra tid att fundera på vilken slags gemenskap vi vill vara för våra nya studerande.

Många är nervösa inför sin första dag. De nya studenterna undrar hur det nya universitetet kommer att ta emot dem. Vi som redan studerar här har ansvaret för att vår gemenskap är så öppen, trygg, inkluderande och jämlik som möjligt för var och en som är här och kommer hit.

Aalto-universitetets studentkår vill uppmärksamma jämlikhetsfrågorna både i studentgemenskapen och vid universitetet för att vi enade ska kunna arbeta för en ännu bättre gemenskap.

Jämlikhetsarbetet präglar AUS vardag. Studentåren har trakasseriombud som studenter kan kontakta för att få både hjälp och råd om de råkat ut för trakasserier. AUS sakkunniga ger råd och utbildning i jämlikhetsfrågor för föreningsfunktionärer och tutorer. På hösten för AUS också en kampanj mot alla typer av trakasserier som förekommer i studentgemenskapen.

Jag bad rektor Ilkka Niemelä berätta om sina tankar kring jämlikhet och likabehandling. Här kan du se en video av samtalet.

Jag önskar hela Aaltogemenskapen ett lysande nytt läsår!

Noora Vänttinen
AUS styrelseordförande

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I augusti berättar poledanceföreningen Otanko om sin konst.

Bild: Assi Vainikka

Otanko, dvs. Otnäs poledanceförening, bildades för exakt tre år sedan av några poledanceentusiaster. Föreningen ordnar poledancetimmar för sina medlemmar varje vecka, andra aktiviteter med koppling till grenen, uppvisningar och tillfällen för utomstående att pröva på. Otanko har för närvarande cirka 150 medlemmar och 12 instruktörer.

Föreningen som verkar inom Aalto-universitetets studentkår ordnar danstimmar med tvärvetenskaplig stämning – förutom Aaltostudenter deltar också många studerande från t.ex. Helsingfors universitet. Det krävs absolut inte några förkunskaper för att kunna delta i verksamheten. Danstimmar ordnas också för nybörjare och över hälften av de nuvarande instruktörerna har själva hittat grenen genom Otankos timmar.

Poledance är en form av scenkonst som kombinerar dans och akrobatik, där rörelserna är vertikala och uppbyggda kring en cirka 45 mm tjock påle.

Grenen har sitt ursprung i kinesisk påle, en cirkusgren som utvecklades före vår tideräkning, och den indiska idrottsgrenen Mallakhamba från 1100-talet. Båda går ut på att utföra konststycken runt en lodrät påle som är tjockare och grövre än den som används i dag.

Poledance i sin nuvarande form är en ung gren. Den första studion öppnades på 1990-talet. Nya rörelser, tekniker och uttrycksformer utvecklas ständigt, vilket i jämförelse med grenar som utvecklats under en längre tid möjliggör exceptionellt omfattande kreativitet ända upp till världsmästerskapsnivå.

Poledance kan upplevas bland annat på uppvisningar under olika evenemang eller tävlingar på olika nivåer året om. Dessutom finns ett oändligt antal videor på nätet, särskilt på Instagram och Youtube. Du kan testa grenen t.ex. på Otankos timmar varje vecka. Nybörjartimmarna är öppna för vem som helst. I huvudstadsregionen finns också många kommersiella poledancestudior där du kan testa på grenen.

De flesta av våra aktiva har hittat grenen när de letat efter nya idrottsutmaningar och sätt att uttrycka sig själva genom dansen. Det är vanligt med en bakgrund inom idrott eller dans, även om det absolut inte krävs för att börja med poledance. Grenen är fascinerande eftersom även nybörjare kan göra och uttrycka mycket, men inte ens den bästa av dansare är färdig.

Många blir särskilt inspirerade av hur poledance i hög grad övergett benens begränsningar i sättet att röra sig och uttrycka sig: på pålen rör man sig i luften genom att bära upp kroppen med nästan alla kroppsdelar om vartannat. Ofta uppstår de vackraste rörelserna och formerna högt uppe i luften medan ben och armar frigörs för att forma vackra linjer.

Poledance är konst på samma sätt som andra dans- och akrobatikbaserade konstformer. Den kan väcka känslor, berätta historier och uttrycka dansarens inre värld.

För närvarande skiljer sig poledance från andra dansgrenar särskilt i att den möjliggör ett exceptionellt mått av kreativitet också på de högsta tävlingsnivåerna. Det finns inte ett enda uttryckssätt eller en enda stämning som är rätt i en poledancekoreografi, och förutom möjligheterna att kombinera de basrörelser som utvecklats finns ett stort svängrum att utveckla egna unika rörelser. Det finns inget sätt att dansa som är objektivt rätt eller fel.

Sara Ikonen
Ordförande för Otanko ry

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I juni är det Metal Club Mökä som står i tur att berätta om sin verksamhet.

Mökä spexar på sitstävlingen 2018

Metal Club Mökä är en kultur- och idrottsförening inom Aalto-universitetets studentkår och har som mål att sprida metallmusikens heliga, högstämda budskap.

Metal Club Mökä, även känd som Mökä, föddes år 1998 ur de metallälskande teknologernas galna behov av att ordna en metallfestival på Alvarsplatsen. Ensam går det inte, så de hårfagra var tvungna att hitta fler av sitt slag. Resten är historia.

Vi lyssnar på heavy. Vi badar bastu under helvetiska kval. Vi ordnar bandspelningar. Vi grillar när vädret passar (alltså allt som oftast). Vi ordnar utfärder till heavymusikaliska evenemang. Vi hjälper till med att ordna Tuskafestivalen varje år. Vi spelar också innebandy och fotboll relativt aktivt!

Den 3 och 4 augusti 2018 gör vår berömda Mökäfest en comeback.

Tvådagarsfestivalen som är öppen för alla firar att Mökä spridit heavy metal-musikens glädjebudskap både i Otnäs akademiska kretsar och utanför dem i 20 år.

Festivalen som ordnas för tredje gången äger rum i restaurang Täffä och efterfesten ordnas i Strandbastun. Festivalen erbjuder något för alla metallälskare och på scenen står band som påverkat både Mökä och hela Finlands heavykultur. Hittills har vi engagerat Ever Circling Wolves, Perihelion Ship, Cause of Death, Caught In The Between, Abstrakt, Asgardium, ARBALEST plays Bolt Thrower, Brymir och Urn.

Festivalen har många olika syften. Dels är den Mökäs svar på årsfesten och en samlingsplats för de finländska akademiska heavyklubbarnas årliga möte, dels är den det mest konkreta uttrycket för vår kära musik i Otnäs. Grundidén när man sprider metallens budskap är att spela musiken inför publik – uttryckligen live.

Under sin historia har Mökä ordnat tiotals spelningar runtom i huvudstadsregionen. Men större är bättre och inspirerade av både inhemska och utländska festivaler vill vi också ordna en egen! Visserligen tar vi också intryck av de tidigare Mökäfest-evenemangen 2013 och 2015.

Även om festivalen ännu inte ordnas på Alvarsplatsen kan ingen sia om framtiden.

Så varför är metallmusiken en konstform? Livet är inget liv utan distade gitarrer och dubbelbastrumma! Ingen annan musikstil har samma kraft.

Metallmusiken handlar om rå känsla och djurisk energi. Den får publiken i extas och frigör deras djuriska instinkter. Att headbanga och härja i en moshpit är frigörande och avstressande.

Många gör ändå misstaget att betrakta metallmusiken som endimensionell. Det finns också riktiga virtuoser bland metallmusikerna. Texterna kan vara lika genomtänkta och ställningstagande som i andra genrer. Det finns en hisnande mängd subgenrer. Förutom de arketypiska thrash, death, black och power metal har all världens genrer och instrument under årens lopp blandats med metallmusiken. Det finns metallgrupper världen över.

På Mökäfest bevisar vi hur stark och mångsidig metallmusiken är. Vi ses där.

Combat Monster uppträder på tidernas första Mökäfest 2013

Henrik Romppainen
Metal Club Mökäs vice ordförande