År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I maj är det damkören KYN:s tur att berätta om sin konst.

Kuva: Maarit Kytöharju

KYN (förkortning av orden Kauppakorkeakoulun Ylioppilaskunnan Naislaulajat) är en av Finlands främsta damkörer och en kör i världsklass. Helsingin Sanomat har bland annat titulerat kören en av de klaraste stjärnorna på den finländska körhimlen, en föregångare inom jazzmusiken och musikårets mest överraskande ensemble. KYN:s meritlista år 2017 inkluderar en Grand Prix-seger och ett specialpris för utmärkt scenframträdande i Berlin, en rankning som världens sjätte bästa damkör och titeln Årets kör.

KYN spränger gränser och förnyar körmusiken på ett ambitiöst och frimodigt sätt. Med beställningsverk har kören byggt upp en särpräglad och framträdande repertoar och till och med en helt ny genre inom körmusiken – etnisk jazz, där melodiska ingredienser från finländsk folktradition blandas med jazzens rytmik och harmonier.

För sina sångare är KYN också en familj.

I KYN sjunger inte bara AUS medlemmar utan också kvinnor i olika åldrar som jobbar och studerar i olika branscher. Alla förenas av sin kärlek till körmusiken.

När KYN valdes till årets kör år 2017 sade juryn i sin motivering att i den här kören sjunger kvinnor som gett sig själva till damkörsmusiken. Det stämmer! För oss är kören en livsstil. Vi engagerar oss långsiktigt i kören, har en professionell inställning till vår hobby och vill utvecklas som sångare – och naturligtvis samtidigt utveckla och föra hela kören framåt. (Om du känner likadant kan du vara en kommande KYN-medlem!)

Vi gör musik för att vi inte kan låta bli. Det inspirerande i körmusiken är att kören är ett instrument som spelas av dirigenten, där varje sångare är en tangent. Sångaren befinner sig på sätt och vis inne i instrumentet. Känslan när 40 kvinnor andas, känner och tänker som ett är svår att uppleva på något annat sätt.

Också kontakten med publiken är inspirerande. När vi uppträder vill vi alltid ge publiken en upplevelse. Vi har lagt märke till att körmusiken kan beröra och berätta en historia även över språk- och kulturgränserna. När KYN sjöng på finska i en körtävling i Italien konstaterade juryn ”Vi förstod ingenting, men vi förstod allt”.

Det finns många orsaker till att just KYN är så inspirerande att göra musik med. För mig själv är en av dem möjligheten att göra musik med Finlands bästa musiker. Under min körkarriär har jag fått uppträda bland annat med Soile Isokoski, Johanna Försti och Jukka Perkko.

Körmusiken när den är som bäst tilltalar, berör och påverkar på ett komplext sätt bortom förnuftet och det medvetna. Genom musiken kan man uppleva, se och förstå saker på ett djupare plan. Konsten kan tillfälligt öppna och vidga uppfattningen av vad vårt mänskliga liv består av i den alldagliga vardagen.

“Körmusiken är en konstform som får sin röst från många människor. Den är kraftfull, den utvecklas och förnyas, den stagnerar inte. Verket är nytt varje gång”, säger vår konstnärliga ledare Kaija Viitasalo.

Nedan kan du se en video – kom till en av våra konserter och upplev vår körkonst!

Susanna Kantelinen
KYN:s producent

P.S. Följande konserter:

• Sön 3.6 kl. 18 festivalen VocalEspoos öppningskonsert, Tapiolasalen i Esbo kulturcentrum
• Ons 6.6 kl. 19 Juurilla – KYN & Juurakko, Tapiolasalen i Esbo kulturcentrum

AUS generalsekreterare Niko Ferm besökte Lissabon och inspirerades av den lokala arkitekturen. Kan portugisisk stadsplanering vara något för Otnäs?

Under årens lopp har jag besökt många campus i Norden, på andra håll i Europa, i Kina och Amerika. Jag kan stolt konstatera att fastighetsutvecklingen och lärmiljöerna i Otnäs är i världsklass.

Men trots att vårt campus är unikt i finländsk skala känns utomhusmiljöerna i campusomgivningen ekande tysta för ett arkitektur- och konstuniversitet.

Under mina besök på Tsinghua och Tonji campus i Kina har jag ofta tänkt på det här. Nu slogs jag av samma tanke i vackra Lissabon.

Jag tycker att utvecklingen av utomhusmiljön på vårt campus borde fokusera på kreativitet, välbefinnande och hållbarhet. I den här texten delar jag med mig av några tankar som föddes under Lissabonresan. Bilderna i texten betyder inte att vi ska bygga exakt likadant i Otnäs. De har fungerat som tankeväckare. Bilderna är inte tagna på campusområden.

Motionsmöjligheter utomhus

Otnäs har ett bra motionsspår även om den dåliga belysningen gör det svårt att springa vintertid. I fjol fick vi en idrottsplan och motionsställningar i närheten av Dipoli. För ett tag var jag nöjd med situationen.

Men i Lissabon märkte jag att varje park hade någon typ av stång, muskelträningsanordning som fungerar med den egna tyngden som motvikt, eller anvisningar för andra typer av kroppsvård.

Anvisning för muskelträning

Jag kunde inte heller släppa tanken på ett konstverk och en klättervägg i stil med bilden nedan på vårt campus. Om vi skulle få en sådan tror jag att föreningen Oranki kunde ta hand om den.

Konstverk möter klättervägg

Naturen och gångvägarna

Otnäs har mycket skog men få gångvägar. Bilden nedan föreställer en regelbundet omskött trädgård, men något motsvarande kunde man också tänka sig i Otnäs.

Gångstig i skogen

Otnäs har inte heller många trappor – säkert eftersom höjdskillnaderna är små. Men det finns platser där trappor kunde byggas. Jag vet inte om jag skulle plantera träd i trapporna, men jag tror att de kunde göra campusets profil mångsidigare och erbjuda platser att vistas. Samtidigt gäller det förstås att komma ihåg att det fortfarande ska vara lätt att cykla på campus.

Träd i trappor

Gatukonst

Väggmålningar, muraler eller vad som helst som är finare än taggar saknas på campusväggarna, på soptunnorna och stolparna…

Lissabon är fullt av målningar och graffiti. Även om bilden nedan ser sunkig ut berättar den en intensiv historia om de lokala invånarnas drömmar och förhoppningar.

En väggmålning

Om du är intresserad av fado kan du läsa mer här.

Studentkårens historia som serieteckning

Om gångtunneln bredvid TF inte väckte så starka känslor skulle jag föreslå en serieteckning i stil med den nedan om studentkårens historia.

Jag föreslår i stället en sådan målning på kortsidan vid AUS nuvarande kontor. Att Alvar Aalto ritat byggnaden kan förstås innebära en utmaning om man vill ändra ytterväggen…

Väggmålning möter serieteckning

Damm och café

En eller flera simmare dyker årligen ner i Ossinlampi. Kring dammen finns redan en trädgård och en skateramp med grillmöjligheter. Men vegetationen kring dammen gör inte området särskilt lockande.

Hela området kring dammen har stor potential. På Tonji campus byggde studenterna inom ramen för ett kursprojekt en gångbro med ett vistelseområde i anslutning till en damm.

Bro över vatten

Gågator

Typiskt för Lissabon är små stenar som bildar olika mönster. Mönstret berättar alltid en historia. Till exempel påminner vågmönstret på Rossiotorget om tsunamin efter jordbävningen 1755.

Kuriositeterna på gatan kan också vara något annat. Till exempel målar föreningarna i den lokala studentkåren i Villmanstrand varje år sina loggor på asfalten.

Portugisisk mosaik eller calçada portuguesa

Paviljong, sommarscen

Otnäs saknar en sommarscen som lämpar sig för varma dagar. Kandidatcentrumets amfi kunde vara en möjlighet, men så vitt jag vet ordnas där knappt något annat än utdelningen av teknologmössorna på valborg.

Mötesplatser behöver spridas över campus. Behovet finns – ett bra exempel är miniterrassen framför AUS kontor, som fylls av besökare under soliga dagar.

En paviljong

Det är säkert många som har motsvarande eller helt annorlunda idéer om vårt campus. Det viktigaste vore att hitta metoder för att utveckla området. AUS campussektion arbetar varje år för att utveckla området, men jag anser att det behövs fler samarbetspartner.

Verksamheten vid Tonji universitet utgör en intressant modell. Där genomförs årligen ett campusutvecklingsprojekt inom ramen för en kurs, i stil med en PdP-kurs för campusmiljön.

Det klassiska alternativet vore att grunda en fond för campusutveckling som skulle dela ut stöd till grupper, föreningar eller projekt som utvecklar vårt campus. På det här sättet uppstod till exempel orangeriet och skaterampen vid Ossinlampi. Båda projekten fick stöd av TTE-fonden.

Niko Ferm
Generalsekreterare, Aalto-universitetets studentkår

P.S. Jag glömde ju statyerna! Jag föreslår att ministatyer i stil med Wrocławs dvärgar ställs upp i Otnäs. Enligt mig är följande personer utmärkta kandidater för en staty: Ossi Törrönen (hans memoarer kan läsas här på finska), Lord Moyne (som vi minns från 90-talets Amer-affärer), Jari Jokinen (som är Aalto-universitetets första anställda), Tuula Teeri (Aalto-universitetets första rektor) och självfallet Alvar Aalto, som satt sina spår i hela universitetet och campuset.

Kära Aaltogemenskap,

På studentkårens senaste delegationsmöte under punkten ”övriga uppkommande ärenden” togs ett viktigt tema upp till diskussion. Delegationen uttryckte sin oro när det gäller jämställdheten i vår Aaltogemenskap. Efter delegationsmötet behandlades ärendet rentav i riksmedierna när Helsingin Sanomat skrev om valborgstidningen Julkkus verksamhet. (Läs artiklarna här och här.)

Hur föreningarna inom Aalto-universitetets studentkår behandlar företrädare för olika kön är en fråga som rör hela Aaltogemenskapen och våra värderingar. Ämnet är ytterst svårt – många upplever att det är svårt att diskutera och att tröskeln för att säga sin åsikt i frågan är hög.

Vi på AUS huvudkontor har under de senaste veckorna arbetat med frågan och berett en remissdebatt som ska föras på nästa delegationsmöte. Vi har också diskuterat frågan med de föreningar som har en könssegregerad verksamhet. Vi har skickat materialet för remissdebatten till alla delegationsgrupper för att de på mötet den 19 april ska kunna ge oss så goda riktlinjer som möjligt för att lösa problemet.

Det här är ett ämne som väcker känslor. Den bästa möjliga lösningen uppnår vi genom att föra en öppen och konstruktiv diskussion där var och en av oss har en röst och en chans att göra den hörd. Eftersom frågan är så viktig är det ytterst viktigt att den behandlas av studentkårens högsta beslutande organ. I delegationen hittar vi en hållbar lösning, den bästa möjliga för vår gemenskap och för kommande studentgenerationer.

Vi har skickat förhandsfrågor till delegationsgruppernaom hur och med vilken tidtabell de anser att AUS ska vidta åtgärder i fråga om de föreningar som behandlar sökande ojämlikt på grund av deras kön, och om AUS borde införa bestämmelser om likabehandling i sitt föreningsreglemente.

Jämlikhet och jämställdhet har redan länge diskuterats i Aaltogemenskapen. Under hela 2000-talet har ämnet varit uppe på agendan om och om igen. Den senaste större diskussionen fördes år 2015 och ledde till en utredning om jämlikhetsläget på AUS föreningsfält (ladda ner utredningen i pdf-format här, på finska). Utredningen färdigställdes i slutet av 2016 och visade att åtgärder efterlystes av studentkåren för att förbättra jämlikheten.

I dag ska könet inte ha något att göra med vilka sammanslutningar en person kan tillhöra. Nu är det alltså dags att behandla den här frågan. Vi kommer att hitta en lösning, och det första steget är delegationsmötet torsdagen den 19 april.

Alla önskar sig en tryggare och bättre gemenskap för oss alla, så låt oss föra den här diskussionen på ett schysst sätt med respekt för varandra. Jag litar på oss alla i den här frågan.

Noora Vänttinen
Styrelseordförande för Aalto-universitetets studentkår

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. Först ut att berätta om sin verksamhet och sin konst är Teknologspexet.

Bild: Atte Makkonen

Spexet är en studentproducerad musikal. Det är ingen vanlig teater utan innehåller också improvisation.

När publiken ropar ”omstart” måste skådespelarna improvisera scenen på nytt och tillföra något nytt element. Även dansarna, orkestern och tekniken deltar i improvisationen. Till och med hela och imponerande låtar föds inför publikens ögon och öron, och det finns inte två föreställningar som är lika. Publiken har alltså frihet att påverka vilka sidointriger som ingår i föreställningen.

Teknologspexet är ett spex som produceras av teknologerna i Otnäs, men många studerande från andra områden är också med. I år är det premiär för det 29:e Teknologspexet, som heter Hurma. Spexet lever upp till sitt förtjusande finska namn.

Året är 1914 och platsen är lyceet Belfort i Frankrike, där Anna och hennes kurskamrater förbereder sig inför avslutningsbalen. Kärleken griper in och kvällen går inte som planerat. Vem får vem och vad händer riktigt under balen? För att få reda på det är du tvungen att se Teknologspexet på Alexandersteatern. Föreställningarna fortsätter fram till den 23 april.

I spexet samarbetar skådespelarna, dansarna, orkestern, tekniken, scenograferna, maskerarna, kostymteamet och resten av bakgrundsteamet tätt. Spexet föds inte på ett ögonblick utan kräver många arbetstimmar. På hösten skriver manusförfattaren historien och efter årsskiftet får de andra delområdena ta itu med arbetet.

Det är fint att se hur alla produktionsdeltagarnas arbetsinsats börjar synas och hur spexet undan för undan blir en helhet. När alla drar åt samma håll blir resultatet enastående.

Alla i produktionen har gått med av passion och ger av sin egen tid. Alla arbetar eller studerar samtidigt, så kvällarna är fyllda av träningar och övningar med det egna spexteamet.

Alla är ytterst engagerade i spexet och anstränger sig frivilligt för att det ska bli bra. Vi gör spexet för att det är en chans för oss alla att visa upp våra specialfärdigheter och lära oss nya saker. Många har inlett sin dans- eller skådespelarkarriär med Teknologspexet.

För oss är det finaste med Teknologspexet att var och en uppmuntras vara sig själv och att alla är välkomna i vår gemenskap. En av improvisationsteaterns huvudregler lyder att misstag är gåvor. Med den här filosofin vågar vi skapa konst.

Teknologspexet är konst på många sätt. Spexets olika delområden utnyttjar sin egen kreativitet för att vi ska få till stånd en enhetlig, imponerande och visuell helhet.

Syftet med spexet är att väcka tankar och utmana publiken att delta i processen. Utan publik är konst inte konst. Publikens interaktivitet väcker spexet till liv.

Vi gör inte spexet för att sträva efter vinst, utan för att visa publiken hur entusiastiska vi är. Det är nog tjusningen med Teknologspexet.

Atte Makkonen
Teknologspexets ansvariga för sociala medier
Dansare i Hurma

“Mitä sä aiot tehdä ensi vuonna?” En ole varmaan ensimmäinen, joka kysyy tätä. Syksyllä rekryt ovat kovassa vauhdissa, kun kerhot, ainejärjestöt, erityisaseman yhdistykset ja vielä ylioppilaskuntakin kilpailevat vapaaehtoisista. Viime syksynä paitsi ikimuistoisen, myös raskaan puheenjohtajavuoden vedellessä viimeisiään julistin itse kovaäänisesti tulossa olevan ”akateemisen aikaansaamisen vuosi 2015”. Yhtenä iltana törmäsin kuitenkin juuri valittuun AYY:n hallituksenmuodostajaan, joka ryhtyi KY:n avolla (RIP <3) haastamaan minua hallitushakuun. Mikä hiton AYY? Asia johti kuitenkin toiseen ja nyt noin vuotta myöhemmin istun 103T:ssä kirjottamassa blogipostausta sydän täynnä AYY-rakkautta.

Vaikka koitin parhaani mukaan valmistautua vuoteen ylioppilaskunnassamme ja sen hallituksessa tapaamalla ihmisiä, kuuntelemalla kokemuksia ja lukemalla toimintakertomuksia, budjetteja, edarin päätöksiä ja toimintasuunnitelmia, en osannut arvata, mitä kaikkea vuosi pitäisi sisällään. Satoja uusia tuttuja, hyviä ystäviä, tärkeisiin asioihin tutustumista, Mantan lakitus (kertaa kaksi!), Sauli Niinistö, kylterimuutto, all-nightereita, naurua – ja totta kai myös turhautumisia. Sentimentaalisen nostalgiapuuskan keskellä täytyy kuitenkin vielä muistuttaa itselleen, että jouluun on vielä noin 8 viikkoa.

Toinen AYY:hyn liittyvä asia, josta toki tiesin, mutten jota voinut mitenkään käsittää ennen tätä vuotta, on se määrä vapaaehtoisia, joita ylioppilaskunnan piirissä toimii ja etenkin se innokkuuden, jaksamisen ja hyvän tuulen määrä, jota porukasta löytyy. Tämä tekemisen meininki yhdistettynä vapaaehtoismahdollisuuksien älyttömän laajaan kirjoon on vakuuttanut ainakin minut: vaikka ensi vuonna onkin ahkeran opiskelun aika, voi sen ohella mainiosti tehdä jotain ylioppilaskunnassamme.

AYY:llä toimimisen yksi parhaita puolia on ehdottomasti työympäristö. Vaikka työkaverit ovat nuoria ja innokkaita, löytyy talosta myös huima määrä osaamista ja kokemusta niin vapaaehtoisten kuin palkattujen työntekijöidenkin joukosta. Juuri tämän takia minun on vaikea keksiä vapaaehtoishommaa, johon ei kuka tahansa voisi lähteä – tehdessä oppii, ja AYY:llä pääsee vielä oppimaan niiltä parhailta. Asiantuntijuus sekoittuu onneksi kunnon annokseen opiskelijahenkeä, joten liiasta jäykistelystä ei tarvitse huolehtia.

Deadlinet hauille sulkeutuvat paukahdellen, ensimmäisenä haku HOAS:in toimielimiin jo sunnuntaina 8.11. Ennen kuin teet päätöksen, voit tutustua AYY:n tarjoamiin mahdollisuuksiin kokea, tutustua ja kehittyä. Sen voit tehdä käymällä osoitteessa ayy.fi/stop tai osallistumalla tiistaina 10.11. klo 17 Elisa Olohuoneessa järjestettävään Rekryiltaan, jossa vapaaehtoiset pääsevät itse kertomaan kokemuksistaan.

Mitä sä aiot tehdä ensi vuonna? Mitä tahansa teetkin, tee se täysillä. Mä aion tehdä sitä AYY:llä, vapaaehtoisena.

– Rosa

Matkani on päättynyt! Pääsin juhlallisten menojen ja mahtavan meiningin saattelemana vihdoin Kauppatorille ja minut painettiin Havis Amandan Pronssikutrelle tuhansien ja taas tuhansien ihmisten läsnäollessa. KIITOS kaikille! Ja HYVÄÄ WAPPUA!

Terveisin,

Mantan Lakki

Enää kaksi päivää h-hetkeen!

Wappukulkueen lakanat valmistuivat minun tarkassa valvonnassa.

Nyt alkaa meikälakkia ihan tosissaan jo jännittää! Kiertueeni on kuulemma herättänyt kiinnostusta ihan valtamediassa asti, ja vaikka olenkin aika tottunut kaikenlaiseen julkisuuteen, ihan tätä en sentään osannut

odottaa. Onneksi tänään oli aikataulussani taas vähän rauhallisempi ja epämuodollisempi päivä.

Aloitin aamuni valvomalla Wappukulkueen ja lakitusspektaakkelin valmistelua, ja pakko sanoa että aika huikea show on tulossa! Muistattehan kaikki tulla ihailemaan sitä ihan alusta alkaen osallistumalla Wappukulkueeseen! Pääsin itsekin spreijaamaan pari lakanaa, ja aika hienojahan niistä tuli, vaikka itse sanonkin (ja nyt Cocktailpongista hankittujen roiskeiden lisäksi kaunista pintaani saattaa koristaa muutama AYY:n värinen spraymaalitahra).

Sain kunnian tuomaroida keppihevospooloturnausta aurinkoisella Alvarin aukiolla.

Päiväni jatkui aurinkoisessa säässä Sikariporras- keppihevospooloturnauksessa yhtenä arvovaltaisista tuomareista. Oli hauska katsella opiskelijoiden ilakointia lämpimässä kevätauringossa ja päästä taas poseeraamaan joukkueiden yhteiskuviin, hienoja kuvia tuli (myös siitä yhdestä, jossa kanssani poseerannut nuorimies päätyi ottamaan haalarinsa pois – toivottavasti sitä ei kuitenkaan ihan jokaiseen someen jaettu 😉 ).

Kävimme moikkaamassa NESU-KY:tä KYmppisuoran rastilla

Iltani kruunasi vierailu KYmpin Kymppisuoralla, jossa pidin rastia ystävieni aavalaisten kanssa. Ilta-aurinko paistoi Töölönlahdelle ja Kymppisuoran kiertelijät olivat niin innostuneita ottamaan kanssani kuvia että suorastaan repivät minut edellisten ryhmien käsistä. Lopulta viilennyt ilta ajoi kiertelijät kohti aamuun asti jatkuvia jatkoja, ja minut turvallisesti kotimatkalle.

Huominen vielä, ja sitten lähtee! Nyt on syytä nukkua tämä yö kunnolla, sillä ensi yönä tämä lakki tuskin paljon silmiään ummistaa. Nukkukaa tekin!

Rakkain terveisin,
Lakki

Wappu on jo nurkan takana!

Huhhuh kun onkin ollut pienellä lakilla kiireinen päivä! Tänään pääsin sekä tapaamaan Aallon johtoa että moikkailemaan opiskelijoita ja alumneja vähän rennommissa merkeissä. Lisäksi sain kunnian tavata yhden Töölön kuuluisimmista maamerkeistä, vanhan ystäväni KY-kirjaimet!

Näkymät Helsingin kattojen ylle, ei hassumpaa!

Päiväni alkoi visiitillä Aalto-yliopiston rehtorin Tuula Teerin luo. Tuula muisteli lämmöllä omia vappuaikojaan, jolloin opiskelijoilla ei vielä ollut hienoja haalareita, vaan minut laskettiin Havis Amandan kutreille keskiyöllä kesämekot päällä. Tuula myös kehotti Suomen tulevaa hallitusta pitämään mielessään että opiskelijoissa on Suomen tulevaisuus, ja siitä tämä lakki on kyllä täysin samaa mieltä! Tuulan vapputerveiset voit katsoa tästä.

Tuulan luota matkani jatkui KY-talolle, jossa tapasin KY:n hallituksen ja pääsin kuvaamaan heidän kanssaan vlogiakin. Samalla pääsin moikkaamaan vanhaa tuttuani, KY-kirjaimia! Oli hauska vaihtaa pitkästä aikaa kuulumisia, ja juttelimme kirjainten kanssa muun muassa KY:n laajentumisesta Otaniemeen sekä kyltereiden roolista Aalto-yhteisössä. Oli mukavaa katsella maisemia vielä Mantaakin korkeammalta, eikä edes sumuinen sää pilannut päivän parhaita näköaloja.

Kansainvälistä tunnelmaa kiertueeseeni toi päiväni seuraava kohde, Mosaic:in MP3 Experience! Valitettavasti kiireinen aikatauluni ei sallinut osanottoa itse tapahtumaan, vaikka kovasti olisinkin halunnut, mutta ainakin pääsin tervehtimään ihmisiä Narinkkatorille sekä poseeraamaan yhteiskuviin osallistujien kanssa!

Meikälakki Narinkkatorilla Mp3 Experiencen alkuhulinoissa. Mukana kuvassa ystäväni kansainvälisyysjaosto Mosaicista.

Mikäpä olisikaan parempi tapa päättää kiertuepäivä kuin annos hyvää musiikkia! Tunnettuna kulttuurin ystävänä minut kutsuttiin Printempo-kevätkonserttiin, jossa kävin välittämässä kuulijoille vapputerveiseni ja tapasinjoukon Aalto-yliopiston alumneja. Vastaanotto oli huikean innostunut ja lämmin, kiitos vielä kaikille juttelemaan tulleille! Saattueeltani tiedusteltiin useaan otteeseen kokoani, mutta oikea vastaushan on että en standardimittainen olekaan vaan mittatilaustyönä tehty vain Mantan kutreja varten. Toista tällaista lakkia ei siis vastaan kävele.

Nyt on aika painua lepäämään huomisen koitoksia varten, huomiseen siis!

Terkuin,
Lakki

Ti 28.4.

Tapahtumat:

Printempon jälkitunnelmissa Aavan Henjen kanssa.

• KYmpin Kymppisuora, Aavan rasti Töölönlahden rannassa

Ke 29.4.

Tapahtumat:

• Fuksispeksit, Dipoli Otaniemi
• Yöjäynän alkupamaus ja Hullu Jussi, Otaniemi

To 30.4.

Tapahtumat:

• Teekkarifuksien lakkien jako, Amfi Otaniemi
• Wappuriehan julistus, Servin mökki Otaniemi
• KUJ:n PreManta ja NESU-KY:n Wapputerassi, Pohjoinen Rautatiekatu 21 Helsinki

Mantan lakitus Kauppatorilla klo 18:00