År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I augusti berättar poledanceföreningen Otanko om sin konst.

Bild: Assi Vainikka

Otanko, dvs. Otnäs poledanceförening, bildades för exakt tre år sedan av några poledanceentusiaster. Föreningen ordnar poledancetimmar för sina medlemmar varje vecka, andra aktiviteter med koppling till grenen, uppvisningar och tillfällen för utomstående att pröva på. Otanko har för närvarande cirka 150 medlemmar och 12 instruktörer.

Föreningen som verkar inom Aalto-universitetets studentkår ordnar danstimmar med tvärvetenskaplig stämning – förutom Aaltostudenter deltar också många studerande från t.ex. Helsingfors universitet. Det krävs absolut inte några förkunskaper för att kunna delta i verksamheten. Danstimmar ordnas också för nybörjare och över hälften av de nuvarande instruktörerna har själva hittat grenen genom Otankos timmar.

Poledance är en form av scenkonst som kombinerar dans och akrobatik, där rörelserna är vertikala och uppbyggda kring en cirka 45 mm tjock påle.

Grenen har sitt ursprung i kinesisk påle, en cirkusgren som utvecklades före vår tideräkning, och den indiska idrottsgrenen Mallakhamba från 1100-talet. Båda går ut på att utföra konststycken runt en lodrät påle som är tjockare och grövre än den som används i dag.

Poledance i sin nuvarande form är en ung gren. Den första studion öppnades på 1990-talet. Nya rörelser, tekniker och uttrycksformer utvecklas ständigt, vilket i jämförelse med grenar som utvecklats under en längre tid möjliggör exceptionellt omfattande kreativitet ända upp till världsmästerskapsnivå.

Poledance kan upplevas bland annat på uppvisningar under olika evenemang eller tävlingar på olika nivåer året om. Dessutom finns ett oändligt antal videor på nätet, särskilt på Instagram och Youtube. Du kan testa grenen t.ex. på Otankos timmar varje vecka. Nybörjartimmarna är öppna för vem som helst. I huvudstadsregionen finns också många kommersiella poledancestudior där du kan testa på grenen.

De flesta av våra aktiva har hittat grenen när de letat efter nya idrottsutmaningar och sätt att uttrycka sig själva genom dansen. Det är vanligt med en bakgrund inom idrott eller dans, även om det absolut inte krävs för att börja med poledance. Grenen är fascinerande eftersom även nybörjare kan göra och uttrycka mycket, men inte ens den bästa av dansare är färdig.

Många blir särskilt inspirerade av hur poledance i hög grad övergett benens begränsningar i sättet att röra sig och uttrycka sig: på pålen rör man sig i luften genom att bära upp kroppen med nästan alla kroppsdelar om vartannat. Ofta uppstår de vackraste rörelserna och formerna högt uppe i luften medan ben och armar frigörs för att forma vackra linjer.

Poledance är konst på samma sätt som andra dans- och akrobatikbaserade konstformer. Den kan väcka känslor, berätta historier och uttrycka dansarens inre värld.

För närvarande skiljer sig poledance från andra dansgrenar särskilt i att den möjliggör ett exceptionellt mått av kreativitet också på de högsta tävlingsnivåerna. Det finns inte ett enda uttryckssätt eller en enda stämning som är rätt i en poledancekoreografi, och förutom möjligheterna att kombinera de basrörelser som utvecklats finns ett stort svängrum att utveckla egna unika rörelser. Det finns inget sätt att dansa som är objektivt rätt eller fel.

Sara Ikonen
Ordförande för Otanko ry

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I juni är det Metal Club Mökä som står i tur att berätta om sin verksamhet.

Mökä spexar på sitstävlingen 2018

Metal Club Mökä är en kultur- och idrottsförening inom Aalto-universitetets studentkår och har som mål att sprida metallmusikens heliga, högstämda budskap.

Metal Club Mökä, även känd som Mökä, föddes år 1998 ur de metallälskande teknologernas galna behov av att ordna en metallfestival på Alvarsplatsen. Ensam går det inte, så de hårfagra var tvungna att hitta fler av sitt slag. Resten är historia.

Vi lyssnar på heavy. Vi badar bastu under helvetiska kval. Vi ordnar bandspelningar. Vi grillar när vädret passar (alltså allt som oftast). Vi ordnar utfärder till heavymusikaliska evenemang. Vi hjälper till med att ordna Tuskafestivalen varje år. Vi spelar också innebandy och fotboll relativt aktivt!

Den 3 och 4 augusti 2018 gör vår berömda Mökäfest en comeback.

Tvådagarsfestivalen som är öppen för alla firar att Mökä spridit heavy metal-musikens glädjebudskap både i Otnäs akademiska kretsar och utanför dem i 20 år.

Festivalen som ordnas för tredje gången äger rum i restaurang Täffä och efterfesten ordnas i Strandbastun. Festivalen erbjuder något för alla metallälskare och på scenen står band som påverkat både Mökä och hela Finlands heavykultur. Hittills har vi engagerat Ever Circling Wolves, Perihelion Ship, Cause of Death, Caught In The Between, Abstrakt, Asgardium, ARBALEST plays Bolt Thrower, Brymir och Urn.

Festivalen har många olika syften. Dels är den Mökäs svar på årsfesten och en samlingsplats för de finländska akademiska heavyklubbarnas årliga möte, dels är den det mest konkreta uttrycket för vår kära musik i Otnäs. Grundidén när man sprider metallens budskap är att spela musiken inför publik – uttryckligen live.

Under sin historia har Mökä ordnat tiotals spelningar runtom i huvudstadsregionen. Men större är bättre och inspirerade av både inhemska och utländska festivaler vill vi också ordna en egen! Visserligen tar vi också intryck av de tidigare Mökäfest-evenemangen 2013 och 2015.

Även om festivalen ännu inte ordnas på Alvarsplatsen kan ingen sia om framtiden.

Så varför är metallmusiken en konstform? Livet är inget liv utan distade gitarrer och dubbelbastrumma! Ingen annan musikstil har samma kraft.

Metallmusiken handlar om rå känsla och djurisk energi. Den får publiken i extas och frigör deras djuriska instinkter. Att headbanga och härja i en moshpit är frigörande och avstressande.

Många gör ändå misstaget att betrakta metallmusiken som endimensionell. Det finns också riktiga virtuoser bland metallmusikerna. Texterna kan vara lika genomtänkta och ställningstagande som i andra genrer. Det finns en hisnande mängd subgenrer. Förutom de arketypiska thrash, death, black och power metal har all världens genrer och instrument under årens lopp blandats med metallmusiken. Det finns metallgrupper världen över.

På Mökäfest bevisar vi hur stark och mångsidig metallmusiken är. Vi ses där.

Combat Monster uppträder på tidernas första Mökäfest 2013

Henrik Romppainen
Metal Club Mökäs vice ordförande

År 2018 firar Aalto-universitetets studentkår sitt Konstår. För att uppmärksamma Konståret ger vi över ordet till kreativa människor och grupper som verkar i Aaltogemenskapen. I maj är det damkören KYN:s tur att berätta om sin konst.

Kuva: Maarit Kytöharju

KYN (förkortning av orden Kauppakorkeakoulun Ylioppilaskunnan Naislaulajat) är en av Finlands främsta damkörer och en kör i världsklass. Helsingin Sanomat har bland annat titulerat kören en av de klaraste stjärnorna på den finländska körhimlen, en föregångare inom jazzmusiken och musikårets mest överraskande ensemble. KYN:s meritlista år 2017 inkluderar en Grand Prix-seger och ett specialpris för utmärkt scenframträdande i Berlin, en rankning som världens sjätte bästa damkör och titeln Årets kör.

KYN spränger gränser och förnyar körmusiken på ett ambitiöst och frimodigt sätt. Med beställningsverk har kören byggt upp en särpräglad och framträdande repertoar och till och med en helt ny genre inom körmusiken – etnisk jazz, där melodiska ingredienser från finländsk folktradition blandas med jazzens rytmik och harmonier.

För sina sångare är KYN också en familj.

I KYN sjunger inte bara AUS medlemmar utan också kvinnor i olika åldrar som jobbar och studerar i olika branscher. Alla förenas av sin kärlek till körmusiken.

När KYN valdes till årets kör år 2017 sade juryn i sin motivering att i den här kören sjunger kvinnor som gett sig själva till damkörsmusiken. Det stämmer! För oss är kören en livsstil. Vi engagerar oss långsiktigt i kören, har en professionell inställning till vår hobby och vill utvecklas som sångare – och naturligtvis samtidigt utveckla och föra hela kören framåt. (Om du känner likadant kan du vara en kommande KYN-medlem!)

Vi gör musik för att vi inte kan låta bli. Det inspirerande i körmusiken är att kören är ett instrument som spelas av dirigenten, där varje sångare är en tangent. Sångaren befinner sig på sätt och vis inne i instrumentet. Känslan när 40 kvinnor andas, känner och tänker som ett är svår att uppleva på något annat sätt.

Också kontakten med publiken är inspirerande. När vi uppträder vill vi alltid ge publiken en upplevelse. Vi har lagt märke till att körmusiken kan beröra och berätta en historia även över språk- och kulturgränserna. När KYN sjöng på finska i en körtävling i Italien konstaterade juryn ”Vi förstod ingenting, men vi förstod allt”.

Det finns många orsaker till att just KYN är så inspirerande att göra musik med. För mig själv är en av dem möjligheten att göra musik med Finlands bästa musiker. Under min körkarriär har jag fått uppträda bland annat med Soile Isokoski, Johanna Försti och Jukka Perkko.

Körmusiken när den är som bäst tilltalar, berör och påverkar på ett komplext sätt bortom förnuftet och det medvetna. Genom musiken kan man uppleva, se och förstå saker på ett djupare plan. Konsten kan tillfälligt öppna och vidga uppfattningen av vad vårt mänskliga liv består av i den alldagliga vardagen.

“Körmusiken är en konstform som får sin röst från många människor. Den är kraftfull, den utvecklas och förnyas, den stagnerar inte. Verket är nytt varje gång”, säger vår konstnärliga ledare Kaija Viitasalo.

Nedan kan du se en video – kom till en av våra konserter och upplev vår körkonst!

Susanna Kantelinen
KYN:s producent

P.S. Följande konserter:

• Sön 3.6 kl. 18 festivalen VocalEspoos öppningskonsert, Tapiolasalen i Esbo kulturcentrum
• Ons 6.6 kl. 19 Juurilla – KYN & Juurakko, Tapiolasalen i Esbo kulturcentrum

AUS generalsekreterare Niko Ferm besökte Lissabon och inspirerades av den lokala arkitekturen. Kan portugisisk stadsplanering vara något för Otnäs?

Under årens lopp har jag besökt många campus i Norden, på andra håll i Europa, i Kina och Amerika. Jag kan stolt konstatera att fastighetsutvecklingen och lärmiljöerna i Otnäs är i världsklass.

Men trots att vårt campus är unikt i finländsk skala känns utomhusmiljöerna i campusomgivningen ekande tysta för ett arkitektur- och konstuniversitet.

Under mina besök på Tsinghua och Tonji campus i Kina har jag ofta tänkt på det här. Nu slogs jag av samma tanke i vackra Lissabon.

Jag tycker att utvecklingen av utomhusmiljön på vårt campus borde fokusera på kreativitet, välbefinnande och hållbarhet. I den här texten delar jag med mig av några tankar som föddes under Lissabonresan. Bilderna i texten betyder inte att vi ska bygga exakt likadant i Otnäs. De har fungerat som tankeväckare. Bilderna är inte tagna på campusområden.

Motionsmöjligheter utomhus

Otnäs har ett bra motionsspår även om den dåliga belysningen gör det svårt att springa vintertid. I fjol fick vi en idrottsplan och motionsställningar i närheten av Dipoli. För ett tag var jag nöjd med situationen.

Men i Lissabon märkte jag att varje park hade någon typ av stång, muskelträningsanordning som fungerar med den egna tyngden som motvikt, eller anvisningar för andra typer av kroppsvård.

Anvisning för muskelträning

Jag kunde inte heller släppa tanken på ett konstverk och en klättervägg i stil med bilden nedan på vårt campus. Om vi skulle få en sådan tror jag att föreningen Oranki kunde ta hand om den.

Konstverk möter klättervägg

Naturen och gångvägarna

Otnäs har mycket skog men få gångvägar. Bilden nedan föreställer en regelbundet omskött trädgård, men något motsvarande kunde man också tänka sig i Otnäs.

Gångstig i skogen

Otnäs har inte heller många trappor – säkert eftersom höjdskillnaderna är små. Men det finns platser där trappor kunde byggas. Jag vet inte om jag skulle plantera träd i trapporna, men jag tror att de kunde göra campusets profil mångsidigare och erbjuda platser att vistas. Samtidigt gäller det förstås att komma ihåg att det fortfarande ska vara lätt att cykla på campus.

Träd i trappor

Gatukonst

Väggmålningar, muraler eller vad som helst som är finare än taggar saknas på campusväggarna, på soptunnorna och stolparna…

Lissabon är fullt av målningar och graffiti. Även om bilden nedan ser sunkig ut berättar den en intensiv historia om de lokala invånarnas drömmar och förhoppningar.

En väggmålning

Om du är intresserad av fado kan du läsa mer här.

Studentkårens historia som serieteckning

Om gångtunneln bredvid TF inte väckte så starka känslor skulle jag föreslå en serieteckning i stil med den nedan om studentkårens historia.

Jag föreslår i stället en sådan målning på kortsidan vid AUS nuvarande kontor. Att Alvar Aalto ritat byggnaden kan förstås innebära en utmaning om man vill ändra ytterväggen…

Väggmålning möter serieteckning

Damm och café

En eller flera simmare dyker årligen ner i Ossinlampi. Kring dammen finns redan en trädgård och en skateramp med grillmöjligheter. Men vegetationen kring dammen gör inte området särskilt lockande.

Hela området kring dammen har stor potential. På Tonji campus byggde studenterna inom ramen för ett kursprojekt en gångbro med ett vistelseområde i anslutning till en damm.

Bro över vatten

Gågator

Typiskt för Lissabon är små stenar som bildar olika mönster. Mönstret berättar alltid en historia. Till exempel påminner vågmönstret på Rossiotorget om tsunamin efter jordbävningen 1755.

Kuriositeterna på gatan kan också vara något annat. Till exempel målar föreningarna i den lokala studentkåren i Villmanstrand varje år sina loggor på asfalten.

Portugisisk mosaik eller calçada portuguesa

Paviljong, sommarscen

Otnäs saknar en sommarscen som lämpar sig för varma dagar. Kandidatcentrumets amfi kunde vara en möjlighet, men så vitt jag vet ordnas där knappt något annat än utdelningen av teknologmössorna på valborg.

Mötesplatser behöver spridas över campus. Behovet finns – ett bra exempel är miniterrassen framför AUS kontor, som fylls av besökare under soliga dagar.

En paviljong

Det är säkert många som har motsvarande eller helt annorlunda idéer om vårt campus. Det viktigaste vore att hitta metoder för att utveckla området. AUS campussektion arbetar varje år för att utveckla området, men jag anser att det behövs fler samarbetspartner.

Verksamheten vid Tonji universitet utgör en intressant modell. Där genomförs årligen ett campusutvecklingsprojekt inom ramen för en kurs, i stil med en PdP-kurs för campusmiljön.

Det klassiska alternativet vore att grunda en fond för campusutveckling som skulle dela ut stöd till grupper, föreningar eller projekt som utvecklar vårt campus. På det här sättet uppstod till exempel orangeriet och skaterampen vid Ossinlampi. Båda projekten fick stöd av TTE-fonden.

Niko Ferm
Generalsekreterare, Aalto-universitetets studentkår

P.S. Jag glömde ju statyerna! Jag föreslår att ministatyer i stil med Wrocławs dvärgar ställs upp i Otnäs. Enligt mig är följande personer utmärkta kandidater för en staty: Ossi Törrönen (hans memoarer kan läsas här på finska), Lord Moyne (som vi minns från 90-talets Amer-affärer), Jari Jokinen (som är Aalto-universitetets första anställda), Tuula Teeri (Aalto-universitetets första rektor) och självfallet Alvar Aalto, som satt sina spår i hela universitetet och campuset.

Kära Aaltogemenskap,

På studentkårens senaste delegationsmöte under punkten ”övriga uppkommande ärenden” togs ett viktigt tema upp till diskussion. Delegationen uttryckte sin oro när det gäller jämställdheten i vår Aaltogemenskap. Efter delegationsmötet behandlades ärendet rentav i riksmedierna när Helsingin Sanomat skrev om valborgstidningen Julkkus verksamhet. (Läs artiklarna här och här.)

Hur föreningarna inom Aalto-universitetets studentkår behandlar företrädare för olika kön är en fråga som rör hela Aaltogemenskapen och våra värderingar. Ämnet är ytterst svårt – många upplever att det är svårt att diskutera och att tröskeln för att säga sin åsikt i frågan är hög.

Vi på AUS huvudkontor har under de senaste veckorna arbetat med frågan och berett en remissdebatt som ska föras på nästa delegationsmöte. Vi har också diskuterat frågan med de föreningar som har en könssegregerad verksamhet. Vi har skickat materialet för remissdebatten till alla delegationsgrupper för att de på mötet den 19 april ska kunna ge oss så goda riktlinjer som möjligt för att lösa problemet.

Det här är ett ämne som väcker känslor. Den bästa möjliga lösningen uppnår vi genom att föra en öppen och konstruktiv diskussion där var och en av oss har en röst och en chans att göra den hörd. Eftersom frågan är så viktig är det ytterst viktigt att den behandlas av studentkårens högsta beslutande organ. I delegationen hittar vi en hållbar lösning, den bästa möjliga för vår gemenskap och för kommande studentgenerationer.

Vi har skickat förhandsfrågor till delegationsgruppernaom hur och med vilken tidtabell de anser att AUS ska vidta åtgärder i fråga om de föreningar som behandlar sökande ojämlikt på grund av deras kön, och om AUS borde införa bestämmelser om likabehandling i sitt föreningsreglemente.

Jämlikhet och jämställdhet har redan länge diskuterats i Aaltogemenskapen. Under hela 2000-talet har ämnet varit uppe på agendan om och om igen. Den senaste större diskussionen fördes år 2015 och ledde till en utredning om jämlikhetsläget på AUS föreningsfält (ladda ner utredningen i pdf-format här, på finska). Utredningen färdigställdes i slutet av 2016 och visade att åtgärder efterlystes av studentkåren för att förbättra jämlikheten.

I dag ska könet inte ha något att göra med vilka sammanslutningar en person kan tillhöra. Nu är det alltså dags att behandla den här frågan. Vi kommer att hitta en lösning, och det första steget är delegationsmötet torsdagen den 19 april.

Alla önskar sig en tryggare och bättre gemenskap för oss alla, så låt oss föra den här diskussionen på ett schysst sätt med respekt för varandra. Jag litar på oss alla i den här frågan.

Noora Vänttinen
Styrelseordförande för Aalto-universitetets studentkår